Söndagkväll igen

Sitter här och häckar framför datorn igen och låter ganska så dyrbar tid rinna iväg på tangentbordet men har ingen lust till annat. Tårarna vill bara rinna nerför kinderna och det gör rejält ont i hjärtat för stackars lilla Engla och hennes familj och vänner. Fattar inte hur någon kan vara så sjuk och det har varit så otroligt mycket ont som har hänt barn på sista tiden. När ska det ta slut?

Själv är jag lycklig för att min lillflicka har sovit sin första natt utan blöja och vaknade dessutom helt torr, vi har tillbringat hela helgen hos mina föräldrar och haft det jättetrevligt och köket är städat och riktigt mysigt med nya dukar på bord och bänkar. I en annan del av Sverige har livet rasat för att aldrig bli detsamma igen...